Unga kämpar mot barnäktenskap i Bangladesh

16-åriga Rumpa Jannatul Rupa är en av många ungdomar i Chilmari Upazila, i norra Bangladesh som står upp för sina rättigheter. Även tidigare förstod hon en hel del om vilka konsekvenser barnäktenskap kunde få, men genom en ungdomsgrupp har hon fått ännu mer kunskap. I ungdomsgruppen har hon dessutom lärt sig om globala konventioner om flickors och kvinnors rättigheter.

– Jag lärde mig också om ledarskap, och tack vare de andra i gruppen fick jag starkare självförtroende, säger Rumpa.

Nu har hon övertygat sin mamma om att slippa bli bortgift. Hennes mål är solklart: avsluta gymnasiet och sedan fortsätta på universitetet.

Det Sida-stöttade projektet Building Better Future for Girls vill minska barnäktenskapen drastiskt i distriktet Kurigram. Målet är att inga flickor och pojkar under 15 år ska gifta sig och att barnäktenskapen för ungdomar under 18 ska minska med en tredjedel. I Kurigram bor drygt två miljoner människor och distriktet är ett av de fattigaste i Bangladesh.

Building Better Future for Girls drivs av Plan International Bangladesh, som samarbetar med den lokala organisationen Rangpur-Dinaipur Rehabiliation Services (RDRS). De politiskt ansvariga i distriktet och projektteamet hoppas att utvecklingen ska gå fort. Distriktet har antagit en plan i linje med den nationella lagen för att få slut på barnäktenskap.

Det är en stor utmaning att bryta gamla normer och sociala mönster i ett samhälle där barn och framför allt flickor inte får yttra sig. Det tydligaste resultatet av projektet hittills är att de unga tjejerna har fått ökad möjlighet att påverka.

Rumpa bor på en gård i den lilla byn Pora. Hennes mamma berättar att hon ville att dottern skulle gifta sig tidigt för att skydda henne från våld och för att hon skulle få en inkomst. Familjen har inte mycket pengar och pappan har ett funktionshinder.

– Jag har övertygat mamma om att om jag utbildar mig så kan jag få ett bra arbete och därefter kan jag försörja hela familjen, säger Rumpa och håller om sin mamma.

Bredvid dem står en av projektets frontfigurer, Dhaneswari Rapi som är uppvuxen i samma område. Dhaneswari stöttar ungdomarna. Hennes närhet till de unga driver projektet framåt. Vid möten bland vuxna finns det en vilja till förändring, även om det tar tid. Men det är de unga kvinnornas röster som hörs starkast och deras rop på förändring är tydliga.

Det finns också religiösa ledare, skollärare, studenter och kampanj-pappor som agerar för förändring. Pappor knackar dörr i hem där barnäktenskap är på gång, och har i många fall lyckats stoppa planerna genom starka argument som att bortgifta flickors liv kan stå på spel och att det är olagligt.

– När män och pojkar övertygats om hur farligt det är, kan de i sin tur sprida orden vidare, säger en engagerad pappa, vid ett av byns gruppmöten.

För att bryta stereotypa könsroller och öka jämställdheten har man också startat fotbollslag för tjejer eller försett dem med cyklar, så att de kan ta sig hem snabbt vid skymning. När tjejerna spelar fotboll, cyklar fritt på gatorna, eller får större utrymme vid möten ökar flickors och kvinnors värde och normer börjar sakta förändras.

– Jag känner mig fri då jag cyklar! utropar en tjej.

Förutom attitydförändringar behövs också en ekonomisk trygghet för att det ska gå framåt.

– Nästa steg för mig är att få ett stipendium eller stöd för resten av min utbildning. Jag tar en dag i taget. Jag tänker inte på att gifta mig, inte ens när jag fyllt 18 år, säger Rumpa.