Kvinnor som handlar bidrar till fred mellan grannländer

Jacqueline Makiwa är en av tusentals kvinnliga handlare i Demokratiska Republiken Kongo (DRK) som är med i ett freds- och handelsprojekt som Sida stödjer. Även i Rwanda och Burundi deltar handlare, totalt mer än 13000 i de tre länderna. 80 procent är kvinnor. Jacqueline Makiwas fredskooperativ har ett nära samarbete med ett liknande kooperativ på andra sidan gränsen, i Bugarama i Rwanda.

Regionen där länderna gränsar till varandra har länge präglats av konflikter och oroligheter. Därför driver International Alert ett projekt som minskar konflikter och ökar samhörigheten genom handel.

Projektet kallas Mupaka Shamba Letu! – Fredsbyggande genom gränsöverskridande handel vid Afrikas stora sjöar. Det första är swahili och betyder ”Till vår gård!”. Sida har stöttat arbetet sedan 2014.

Narcisse Zihindula vid International Alert förklarar att oroligheterna i östra Demokratiska Republiken Kongo har fått många människor att överge landsbygden och flytta in till städer. Det har gjort jordbruket eftersatt.

– Rwanda har ett utvecklat jordbruk, men de saknar marknad. I DRK finns stora städer där jordbruket inte är så utvecklat, men där finns marknader. Vi är i en situation där Rwanda förser DRK med nödvändig mat, säger han.

Och i det inre av det lilla landet Burundi försörjer sig de flesta på jordbruk. De odlar spannmål, grönsaker, druvor, bananer, kaffe, bomull och te. Landet är också starkt beroende av bistånd Från andra länder

Narcisse Zihindula från International Alert berättar att de som deltar i handelsprojektet fått bättre självförtroende. Många av kvinnorna var från början analfabeter, men har genom projektet lärt sig läsa och skriva. De har också fått ökad kunskap om handelsregler och sina rättigheter.

För att ge ett exempel berättar han om vad som hände ”Madame Chantal” (fingerat namn) från Kamanyola i DRK. En dag när hon varit i Rwanda och köpt extra mycket varor, sa gränsbevakaren att hon måste betala en stor summa pengar för att föra in varorna i landet. Tack vare projektet visste Madame Chantal att hon inte behöver betala avgifter för varor hon ska sälja. Självsäkert stegade hon rakt in till gränsbevakningens chef. Efter att hon visat upp kvittona för det hon köpt, gick de tillsammans ut till hans kollegor.

– Han lovordade mig inför sina arbetskamrater, sa att jag är en förebild för kvinnor. Han sa att han uppskattade modet jag visat genom att vända mig direkt till honom. Jag fick gå utan att betala något, berättade hon för International Alert.

Vid det här laget har många kvinnliga handlare blivit väl medvetna om sina rättigheter. Relationerna med gränspersonalen har också blivit mycket bättre, efter att 600 av dem har deltagit i workshoppar.

– Kvinnliga entreprenörer och handlare är numera medvetna om att de är inflytelserika ekonomiska aktörer i regionen. Dessutom tas kvinnliga ledare mer på allvar nu än tidigare, säger Narcisse Zihindula.

80 procent av deltagarna är kvinnor, och det finns också möjlighet för deras partner att vara med. I så kallade dialoggrupper diskuteras äktenskap och socialt liv. Det har gjort att relationerna mellan makar har blivit bättre och att kvinnors roll i samhället har stärkts.

En rwandisk man som vill vara anonym, berättar att han tidigare behandlade sin fru illa och inte värdesatte hennes åsikter. Han trodde att det var så det skulle vara, för så gjorde ju alla andra män i hans närhet.

– Genom dialoggrupperna började jag inse att min fru inte förtjänade en sådan behandling, att hon är en människa precis som jag och är värd bättre, säger han.

Deras relation förändrades i ett slag. I dag tar han inga beslut utan att först konsultera henne. Och han har börjat ge andra män råd om hur de ska vara mot sina fruar.

– Numera lagar jag mat själv utan känna mig förminskad, det hade jag inte kunnat föreställa mig för två år sedan. Jag värdesätter allt och är en bra person hemma. Jag har blivit ett föredöme i samhället, säger han.

Han är inte ensam om att känna sig nöjd. Jacqueline Makiwa avslutar:

– Vi är mycket stolta över att bidra till social sammanhållning bland vårt folk och vi hoppas att andra medlemmar i våra samhällen kommer att följa vårt exempel. Folk kallar oss numera affärskvinnor och fredsambassadörer!